11. Detta bär jag med mig till period 2 efter att ha läst mina tidigare inlägg i bloggen.

Jag lärde mig mycket under de tre veckor jag nu har varit ute på VFU. Den viktigaste insikten är att det inte lönar sig att planera en lektion in i minsta detalj.
En lärare berättade för mig att han alltid känner av en klass när han kommer in i klassrummet. Ibland passar det att sitta och läsa i läromedlet, men ibland behöver eleverna röra sig lite mer och då är det bra om man har förberett andra aktiviteter som ändå gör att eleverna lär sig det som de ska.

Jag tror att det hänger på lärarnas engagemang hur mycket eleverna trivs och vill lära sig i skolan. Även om de ekonomiska medlen inte är optimala, så märks inte de om läraren är uppfinningsrik och deltagande.

Något som jag inte skrev om i bloggen men som jag hade i min loggbok var att det är okej att tvivla på sig själv ibland. Man är inte mer än människa i alla lägen. Jag hade en riktigt dålig dag där jag kände att jag inte var hjälpsam över huvud taget, men det är ju därför vi har VFU; för att lära oss det som vi inte kan. Som lärare kan jag tänka mig att man har dagar eller perioder då man känner att man inte når fram till sina elever, men då har man alltid andra lärare i sitt arbetsteam som kan stötta dig!

10. Så här arbetar skolan med IKT

Skolan arbetar i princip inte alls med IKT. De har en smartboard i ett av sina klassrum, men den har jag inte ens sett. Dock använder de en inläsningstjänst där eleven skapar ett konto och får tillgång till inlästa skolböcker. Ibland kollar de också på små videoklipp från exempelvis ur.se.
I övrigt är det papper, böcker och penna som gäller på lektionerna.

9. Reflektioner efter praxisseminariet

Det jag tog med mig från praxisseminariet var att skolan jag hamnat på är fantastisk. Den är så integrerad och harmonisk att jag ibland inte kan fatta vilken tur jag haft. Givetvis har det uppstått små bråk och så men allt har varit småskaligt jämfört med det jag hört från andra elever.

Jag tar också med mig att alla skolor är otroligt olika. Vissa elever får knappt förutsättningarna att klara sig efter grundskolan medan andra får en otroligt stabil grund att stå på. Det är ett svårt yrke att vara lärare, man kanske jobbar på en bra skola men man har hela tiden med sig att inte alla barn får sin rättmätiga chans till livet efter skolan.

En sista tanke jag tar med mig är att man måste vara flexibel som lärare, ibland går det bra att anpassa en text efter elevens intressen. Så länge eleven lär sig det som man tänkt att de måste lära sig.

8. Kommunikation med elever och lärare

Redan från första mötet i våras har kommunikationen fungerat exemplariskt. Lärarna är så hjälpsamma, och LLU:arna tar sig tid för mig och Harun. Vi fick till och med individuella scheman så att vi kan delta på de lektioner som berör våra specialämnen. De har också varit mycket flexibla om vi har behövt byta lektioner. En av LLU:arna tog "chefsrollen" och hon satt ofta ner med mig för att diskutera hur det gått och om jag behövt hjälp med något. De har båda också spelat en riktigt stor roll i min lektionsplanering. Rätt ofta satt de med mig i lärarrummet och hjälpte mig lägga mina lektioner på rätt nivå för deras elever.
Kommunikationen med lärarna har alltså fungerat så otroligt bra, bättre hade det nog inte kunnat bli.

Eleverna har varit så otroligt många, men även där har kommunikationen fungerat lysande. När jag hade mina egna lektioner så lyssnade eleverna och de var inte rädda för att ställa frågor. Vissa har givetvis tytt sig mer till mig än andra, men det antar jag är naturligt.
Jag och Harun har också suttit med dom i matsalen, det tror jag bidrar till att de känner sig trygga med oss.

7. Skolmiljön

Det är en riktigt bra skolmiljö på min VFU-plats! Eftersom det är en f-9 skola så blir jag imponerad över att det inte blir mer bråk. Det finns hela tiden ordentligt med rastvakter ute, och det är nog en bidragande faktor till det lugna klimatet. När det ändå ibland sker någon olycka eller om några bråkar så är eleverna väldigt duktiga på att själva gå och prata med någon av de vuxna.

I de olika klassrummen varierar det så klart mycket. Jag har haft förmånen att se många olika metoder för att handskas med stök som ibland uppstår. En favorit är att en lärare klappar en rytm med händerna och då "svarar" eleverna med en annan rytm. Eleverna blir medvetna om att det är för hög ljudnivå på ett väldigt effektivt sätt, och efter klappningarna blir det lugnt igen.

Det är alltså över lag väldigt lite bråk och stök på skolan, jag vet inte hur lärarna gör men det är god stämning och en riktigt bra miljö för lärande.

6. Textsamtal: Så här skulle jag förändra om jag skulle genomföra textsamtalet igen

Jag skulle förbereda flera frågor om jag fick göra om lektionen. Mot slutet hade vi inte mycket kvar att diskutera så samtalet blev lite ostrukturerat. Dock tror jag inte att eleverna märkte av detta särskilt mycket, och jag tror också att ett ostrukturerat samtal kan ge eleverna något. Men det gjorde mig lite mer osäker i min lärarroll, så för mig egen skull vore det bra med flera frågor.

Jag skulle också låtit eleverna läsa hela texten tillsammans, utan att jag läste högt. De klarade av sin bit så otroligt bra att de säkert hade kunnat läsa andra delen av texten också. Men detta måste man nog känna efter klass för klass. Harun till exempel fick en lite mer livlig klass och då passade det bättre att han själv läste hela texten.

Överlag är jag nöjd med textsamtalet, även om jag tyckte att det var roligare att arbeta med skrivuppgiften.

5. Textsamtal planering och genomförande

Textsamtalet kändes för mig väldigt luddigt och svårplanerat. Jag diskuterade mycket med Harun, och i ärlighetens namn var idén till större del hans. Tillsammans med en av LLU:arna bestämde vi att vi skulle läsa en text ur "Briskboken" (se länk till boken sist i inlägget). Jag och Harun valde en berättelse som heter "Synliga Sara - Osynliga Siri" som man kan anta handlar om mobbning. Den var skriven på ett sådant sätt att man kunde ha en bra diskussion om vad den egentligen handlade om. Med den som grund höll jag och Harun varsitt textsamtal, först hade Harun halva klass sex och sedan hade jag den andra halvan av klassen.

Vi bestämde att vi skulle läsa texten högt för vår grupp, men då jag kände att min grupp var väldigt fokuserad turades vi om att läsa. Eleverna delade på den första sidan och jag läste själv den andra. Efter det hade vi en ganska ostyrd diskussion. Jag fick idén från min LLU att eleverna skulle få berätta om det var något speciellt i texten de tyckte var bra/dåligt, roligt/ledsamt eller intressant/tråkigt.

Vi satt i en ring under samtalet så att vi alla kunde se varandra och ha ett givande samtal, den idén fick jag från Harun som hade haft sin del av lektionen på så vis. Jag försökte få alla att kommentera något om texten, men en elev var otroligt blyg så då hoppade vi över honom. Jag lyckades till slut få en liten kommentar av honom så att alla i gruppen hade sagt något. :)

Efter att de hade fått berätta om sina tankar kring texten ställde jag ett antal frågor. Oftast så gav eleverna välutvecklade svar, men då de inte gjorde det ställde jag följdfrågor. Vi diskuterade också budskapet med texten, som vi ansåg vara mobbning. Jag försökte att inte styra samtalet för mycket, utan lät eleverna diskutera med mig som stöd. Slutligen pratade vi om lite hur de själva skulle kunna agera om de märkte att någon kände sig utanför eller om någon vill vara ifred. Eleverna hade bra funderingar och mycket välformulerade förslag för hur man kan hjälpa en person som blir mobbad.

Den största komplimangen fick jag efter samtalet då en elev utbrast,
- Oj, är lektionen redan slut? Vad snabbt det gick.

Anledningen till att vi valde just "Synliga Sara - Osynliga Siri" var att den hade ett budskap, men att det budskapet kunde tolkas olika beroende på hur man ser en text. Den var helt enkelt en god grund till en lärande, tolkande och utvecklande diskussion.

Länk till Brisboken:
http://www.litteraturmagazinet.se/gleerups/brisboken-23-sagor-berattelser