11. Detta bär jag med mig till period 2 efter att ha läst mina tidigare inlägg i bloggen.

Jag lärde mig mycket under de tre veckor jag nu har varit ute på VFU. Den viktigaste insikten är att det inte lönar sig att planera en lektion in i minsta detalj.
En lärare berättade för mig att han alltid känner av en klass när han kommer in i klassrummet. Ibland passar det att sitta och läsa i läromedlet, men ibland behöver eleverna röra sig lite mer och då är det bra om man har förberett andra aktiviteter som ändå gör att eleverna lär sig det som de ska.

Jag tror att det hänger på lärarnas engagemang hur mycket eleverna trivs och vill lära sig i skolan. Även om de ekonomiska medlen inte är optimala, så märks inte de om läraren är uppfinningsrik och deltagande.

Något som jag inte skrev om i bloggen men som jag hade i min loggbok var att det är okej att tvivla på sig själv ibland. Man är inte mer än människa i alla lägen. Jag hade en riktigt dålig dag där jag kände att jag inte var hjälpsam över huvud taget, men det är ju därför vi har VFU; för att lära oss det som vi inte kan. Som lärare kan jag tänka mig att man har dagar eller perioder då man känner att man inte når fram till sina elever, men då har man alltid andra lärare i sitt arbetsteam som kan stötta dig!

10. Så här arbetar skolan med IKT

Skolan arbetar i princip inte alls med IKT. De har en smartboard i ett av sina klassrum, men den har jag inte ens sett. Dock använder de en inläsningstjänst där eleven skapar ett konto och får tillgång till inlästa skolböcker. Ibland kollar de också på små videoklipp från exempelvis ur.se.
I övrigt är det papper, böcker och penna som gäller på lektionerna.

9. Reflektioner efter praxisseminariet

Det jag tog med mig från praxisseminariet var att skolan jag hamnat på är fantastisk. Den är så integrerad och harmonisk att jag ibland inte kan fatta vilken tur jag haft. Givetvis har det uppstått små bråk och så men allt har varit småskaligt jämfört med det jag hört från andra elever.

Jag tar också med mig att alla skolor är otroligt olika. Vissa elever får knappt förutsättningarna att klara sig efter grundskolan medan andra får en otroligt stabil grund att stå på. Det är ett svårt yrke att vara lärare, man kanske jobbar på en bra skola men man har hela tiden med sig att inte alla barn får sin rättmätiga chans till livet efter skolan.

En sista tanke jag tar med mig är att man måste vara flexibel som lärare, ibland går det bra att anpassa en text efter elevens intressen. Så länge eleven lär sig det som man tänkt att de måste lära sig.

8. Kommunikation med elever och lärare

Redan från första mötet i våras har kommunikationen fungerat exemplariskt. Lärarna är så hjälpsamma, och LLU:arna tar sig tid för mig och Harun. Vi fick till och med individuella scheman så att vi kan delta på de lektioner som berör våra specialämnen. De har också varit mycket flexibla om vi har behövt byta lektioner. En av LLU:arna tog "chefsrollen" och hon satt ofta ner med mig för att diskutera hur det gått och om jag behövt hjälp med något. De har båda också spelat en riktigt stor roll i min lektionsplanering. Rätt ofta satt de med mig i lärarrummet och hjälpte mig lägga mina lektioner på rätt nivå för deras elever.
Kommunikationen med lärarna har alltså fungerat så otroligt bra, bättre hade det nog inte kunnat bli.

Eleverna har varit så otroligt många, men även där har kommunikationen fungerat lysande. När jag hade mina egna lektioner så lyssnade eleverna och de var inte rädda för att ställa frågor. Vissa har givetvis tytt sig mer till mig än andra, men det antar jag är naturligt.
Jag och Harun har också suttit med dom i matsalen, det tror jag bidrar till att de känner sig trygga med oss.

7. Skolmiljön

Det är en riktigt bra skolmiljö på min VFU-plats! Eftersom det är en f-9 skola så blir jag imponerad över att det inte blir mer bråk. Det finns hela tiden ordentligt med rastvakter ute, och det är nog en bidragande faktor till det lugna klimatet. När det ändå ibland sker någon olycka eller om några bråkar så är eleverna väldigt duktiga på att själva gå och prata med någon av de vuxna.

I de olika klassrummen varierar det så klart mycket. Jag har haft förmånen att se många olika metoder för att handskas med stök som ibland uppstår. En favorit är att en lärare klappar en rytm med händerna och då "svarar" eleverna med en annan rytm. Eleverna blir medvetna om att det är för hög ljudnivå på ett väldigt effektivt sätt, och efter klappningarna blir det lugnt igen.

Det är alltså över lag väldigt lite bråk och stök på skolan, jag vet inte hur lärarna gör men det är god stämning och en riktigt bra miljö för lärande.

6. Textsamtal: Så här skulle jag förändra om jag skulle genomföra textsamtalet igen

Jag skulle förbereda flera frågor om jag fick göra om lektionen. Mot slutet hade vi inte mycket kvar att diskutera så samtalet blev lite ostrukturerat. Dock tror jag inte att eleverna märkte av detta särskilt mycket, och jag tror också att ett ostrukturerat samtal kan ge eleverna något. Men det gjorde mig lite mer osäker i min lärarroll, så för mig egen skull vore det bra med flera frågor.

Jag skulle också låtit eleverna läsa hela texten tillsammans, utan att jag läste högt. De klarade av sin bit så otroligt bra att de säkert hade kunnat läsa andra delen av texten också. Men detta måste man nog känna efter klass för klass. Harun till exempel fick en lite mer livlig klass och då passade det bättre att han själv läste hela texten.

Överlag är jag nöjd med textsamtalet, även om jag tyckte att det var roligare att arbeta med skrivuppgiften.

5. Textsamtal planering och genomförande

Textsamtalet kändes för mig väldigt luddigt och svårplanerat. Jag diskuterade mycket med Harun, och i ärlighetens namn var idén till större del hans. Tillsammans med en av LLU:arna bestämde vi att vi skulle läsa en text ur "Briskboken" (se länk till boken sist i inlägget). Jag och Harun valde en berättelse som heter "Synliga Sara - Osynliga Siri" som man kan anta handlar om mobbning. Den var skriven på ett sådant sätt att man kunde ha en bra diskussion om vad den egentligen handlade om. Med den som grund höll jag och Harun varsitt textsamtal, först hade Harun halva klass sex och sedan hade jag den andra halvan av klassen.

Vi bestämde att vi skulle läsa texten högt för vår grupp, men då jag kände att min grupp var väldigt fokuserad turades vi om att läsa. Eleverna delade på den första sidan och jag läste själv den andra. Efter det hade vi en ganska ostyrd diskussion. Jag fick idén från min LLU att eleverna skulle få berätta om det var något speciellt i texten de tyckte var bra/dåligt, roligt/ledsamt eller intressant/tråkigt.

Vi satt i en ring under samtalet så att vi alla kunde se varandra och ha ett givande samtal, den idén fick jag från Harun som hade haft sin del av lektionen på så vis. Jag försökte få alla att kommentera något om texten, men en elev var otroligt blyg så då hoppade vi över honom. Jag lyckades till slut få en liten kommentar av honom så att alla i gruppen hade sagt något. :)

Efter att de hade fått berätta om sina tankar kring texten ställde jag ett antal frågor. Oftast så gav eleverna välutvecklade svar, men då de inte gjorde det ställde jag följdfrågor. Vi diskuterade också budskapet med texten, som vi ansåg vara mobbning. Jag försökte att inte styra samtalet för mycket, utan lät eleverna diskutera med mig som stöd. Slutligen pratade vi om lite hur de själva skulle kunna agera om de märkte att någon kände sig utanför eller om någon vill vara ifred. Eleverna hade bra funderingar och mycket välformulerade förslag för hur man kan hjälpa en person som blir mobbad.

Den största komplimangen fick jag efter samtalet då en elev utbrast,
- Oj, är lektionen redan slut? Vad snabbt det gick.

Anledningen till att vi valde just "Synliga Sara - Osynliga Siri" var att den hade ett budskap, men att det budskapet kunde tolkas olika beroende på hur man ser en text. Den var helt enkelt en god grund till en lärande, tolkande och utvecklande diskussion.

Länk till Brisboken:
http://www.litteraturmagazinet.se/gleerups/brisboken-23-sagor-berattelser

4. Skrivuppgift: Så här skulle jag förändra om jag skulle göra uppgiften igen

Det enda som jag ångrar med det hela eller hade gjort annorlunda är att jag skulle ha hjälpt eleverna bättre att komma igång med sina berättelser. Vissa hade lite svårt med det, och jag borde tydligare ha hjälpt dem med uppstarten. Annars tror jag att det var en bra planerad lektion.

Då Harun observerade mig under lektionstillfället såg han att en elev var väldigt otrevlig/bossig mot en av sina klasskompisar och där borde jag ha klivit in och inte låtit eleven göra mitt jobb. Speciellt inte när han tydligen hade varit en smula otrevlig.

Överlag är jag nöjd med min lektion, det var spännande att planera den och att genomföra den. Jag ser fram emot torsdag då vi ska fortsätta och göra klart den :)

Jag tror att denna typ av lektion skulle fungera i helklass, men att man då delade in dem i grupper så att de tillsammans fick skriva en berättelse.

3. Skrivuppgift planering och genomförande

Skrivuppgiften tog längst tid att planera för mig. Det var så mycket jag ville ha med, men som kanske inte skulle hinnas med. Jag funderade mycket på var i sin utveckling eleverna generellt var, jag ville inte hålla dem tillbaka eller ta ett för stort kliv från vart de låg i sin utbildning. Jag började prata lite smått med en av de två LLU:arna som jag och Harun har om en idé till min skrivuppgift. Jag fick bra kommentarer om min planering och det verkade som att jag hade en bra grundidé.

Jag tyckte att det skulle vara spännande, intressant och passande för eleverna som går i klass fem att basera skrivuppgiften kring genrer. Jag ville gärna beställa en bok som heter "Genremetoden" men insåg att det fanns för lite tid att köpa boken och få den hemskickad. (Dock såg jag att det är en bra bokserie som baserar uppgifter och material på Lgr11, något att tänka på i framtiden.)

Med LLU:aren kom vi överens om att det var bäst för mig att göra uppgiften i halvklass, till en början sa vi att jag bara skulle ha fem elever, men det blev tillslut så att jag som sagt tog en halvklass. De elever som hade extra hjälp räknade vi inte med då de går till en speciallärare under den lektionen. Allt som allt blev det elva elever i min klass. Detta var bra för både uppgiften i sig och för mig som nervös lärarstudent.

Min tanke var att först gå igenom lite olika genrer med eleverna, skriva på tavlan och prata om genretypiska ord. Sedan skulle var elev få en genre tilldelad sig och de skulle flödesskriva en kort berättelse på cirka ett A4. Jag tänkte att varje elev skulle få en egen genre tilldelad sig, men min LLU:are sa att det kanske skulle ta för lång tid att gå igenom så många olika genrer. Så jag bestämde mig för tre genrer som var ganska kända för eleverna och fördelade dem relativt jämt i klassen. De skulle sedan skriva historian baserad på sin genre för att anonymt lämna in dem till mig. Tanken var att jag sedan skulle dela ut dem igen fast de fick varandras berättelser och försöka genrebestämma den berättelse de fick att läsa. Efter detta ville jag ha en kort diskussion/utvärdering med eleverna om hur de upplevt lektionen.

Det mesta gick helt enligt min planering. Jag hade dock mindre tid än vad jag räknat med. Eleverna var otroligt insatta och jag hade knappt skrivit klart ordet "genrer" på tavlan innan de läste det högt för mig. Detta skapade en kort, koncis och bra diskussion kring begreppet och det uppstod bara en fråga egentligen, och det var i vilka sammanhang det fanns genrer.

Sedan började eleverna skriva sina historier. Jag blev imponerad av att de två elever som skulle ha svårast för koncentration eller svenska överlag arbetade på mer än någon av de andra eleverna. Eftersom min lektion kortades ner med cirka tio minuter hann inte alla skriva klart. Så jag bestämde mig för att samla in allas berättelser när det var fem minuter kvar så att vi kunde ha en kort diskussion. Eftersom de hade haft så bra koll under genomgången bestämde jag mig för att utveckla genrebegreppen; spökhistoria är ungefär detsamma som skräck, sagor liknar science fiction och roliga historier är skrivet som komedier. Detta kunde eleverna själva när jag frågade dem. Wow! Nu på torsdag ska jag fortsätta med lektionen och avsluta den så som planerat.

2. Mina första intryck

Oj oj oj, vad tiden går undan. Snart är det bara en vecka kvar på den här VFU-perioden, och intrycken har varit så otroligt många. Ett av mina första intryck var att jag och Harun blev otroligt varmt välkomnade. Det är inte bara de två LLU:arna som är hjälpsamma, engagerade och otroligt inspirerande, utan alla lärare sim vi stöter på är likadana. :)

Det är en stor skola, med måånga elever. Ibland gör det mig lite förvirrad då jag själv kommer från en extremt liten landsortsskola som bestod av två korridorer och en matsalsbyggnad ungefär. Med LLU:arnas och de andra lärarnas hjälp kan jag dock orientera mig :)

För att sammanfatta så trivs jag otroligt bra på skolan, både med elever och lärare. Jag känner att jag hade otrolig tur som fick placering på just den skolan som jag är på.

1. Skolbiblioteket

Första besöket!

Idag besökte jag och min klasskompis våra framtida LLU:are. Jag måste erkänna att det var riktigt nervöst. För första gången i mitt liv fick jag tillträde till det mytomspunna lärarrummet. Noterade att det inte var fullt med fikabröd och tårtor, men det fanns gott om välkomnande lärare :)

Biblioteket

I lite över en timme satt vi och diskuterade läraryrket och allt vad det kan innebära. Först mot slutet började vi prata om deras skolbibliotek, mest på initiativ av min klasskompis. Vi fick veta att där hade funnits en bibliotekarie, men att denne hade fått sluta på grund av den alltid sinande ekonomin. En av LLU:arna hade istället "tagit över" tjänsten och fanns tillgänglig i biblioteket fyra tillfällen per vecka. Det är kanske inte idealiskt, men det är bättre än att det inte finns något bibliotek alls tycker jag. Dessutom har alla lärare tillgång till biblioteket, och kan när som helst gå dit med sina elever.
Trots att det var ganska litet så fanns där en himla massa böcker, allt från kurslitteratur till skönlitteratur. Biblioteket var uppdelat i två små rum där det ena innehöll kurslitteraturen, lexikon och faktaböcker, och det andra var fullproppat med skönlitteratur. En av LLU:arna förklarade att de hela tiden får in nya böcker också, så det går ingen nöd på eleverna som bara vill ha det allra senaste ;) Det fanns också två datorer där som eleverna kan använda till främst skolarbeten, men de lite äldre eleverna brukar ibland använda dem för lite mer nöjesinriktad surfning.

Jag tycker att man på skolan gjort det bästa av en situation som de själva inte kan styra. De ser till att biblioteket finns tillgängligt även om det inte finns en bibliotekarie där på heltid. Jag skulle nog önska att det fanns lite mer utrymme, det är ganska trångt, men som sagt är det bättre att det finns ett litet bibliotek än inget alls.

En sista tanke

Jag kände mig så oerhört välkommen direkt när jag satte min fot på skolan. Alla lärare var nyfikna på mig och min klasskompis, och de vi pratade med verkade verkligen brinna för läraryrket. Det gör mig än mer peppad att börja min VFU där efter sommaren. Jag tror att det här kommer bli så jäkla kul och en riktigt härlig utmaning!

Over and out